Calanthe

27/1 -13

Calanthe discolor (foto: Kenpei på wikipedia). Från Björn. Fri bild.

Calanthe discolor (foto: Alpsdake på Wikipedia). Från Björn. Fri bild.

Calanthe sylvatica (ill: John Lindley). Från Björn. Fri bild.

I blomsteraffärer säljs ibland bulber av tropiska Calanthearter eller -hybrider, dessa blommar oftast efter att bladen har fällts. Men i mitt tycke är det de jordlevande Calanthearterna som är de verkliga pärlorna i detta släkte. De jordlevande arterna har underjordiska rotknölar liknande de hos Bletillasläktet, som för övrigt också är ganska nära släkt med Calanthe.

Calanthe är ett stort släkte orkidéer som innefattar både tropiska epifyter och jordlevande arter. Det består av mer än 200 arter vilka växer i stora delar av Asien samt på Madagaskar.

Bladen, som oftast är två till fem till antalet har ett karakteristiskt utseende - de är breda med längsgående veck. Vissa arter är städesgröna medan andra fäller sina blad varje vinter, men även somliga av de lövfällande arterna kan ibland behålla sina blad om klimatet tillåter.

Mitt i bladrosetten utvecklas blomstängeln. Den är ofta ganska hög och bär många vackra och förhållandevis stora blommor.

Ordet Calanthe kommer ifrån Grekiskans kalos och anthos, som betyder vacker blomma - ett mycket passande namn.

Calanthe är ett släkte som förtjänar mer uppmärksamhet. Mina plantor har varje år kommit med fler och större bladrosetter och jag tycker att Calanthe är ett av de mest lättodlade orkidésläktena som finns. Så våga prova något exotiskt, våga prova en Calanthe.

Odling

Det låter otroligt, men man kan faktiskt odla några Calanthearter i trädgården. En trädgårdsblommande Calanthe får nog vilken blomsterintresserad person som helst att höja rejält på ögonbrynen.

De mest härdiga i släktet som också går ganska lätt att få tag i är discolor och tricarinata. Dessa torde vara härdiga till Zon III i Sverige, men vintertäckning är ett måste, helst både mot kyla och väta. Många andra arter är härdiga i till exempel Storbritannien och borde även gå i sydligaste Sverige.

I kruka är de jordlevande Calanthearterna mycket lättskötta. Jorden skall ha neutralt eller svagt surt pH. En jordblandning som ofta rekommenderas för krukodling är lika delar pimpstensgrus, bark och torv. I Japan har jag sett att många odlar i ren pimpstensgrus. Själv har jag provat några olika jordblandningar, alla med lika gott resultat. Numera odlar jag mina plantor i barkmull, ibland med lite extra bark eller leca för att lätta upp det hela. Calanthe tycker om mycket gödning, man kan därför blanda i lite väl komposterad kogödsel eller benmjöl i komposten.

Odla plantorna i halvskuggigt till skuggigt läge. Vissa arter, speciellt striata sieboldii (kallas även kawakamii), är känsliga för att få vatten på blomknopparna när de utvecklas, så man får vara försiktig med vattningen då.

Krukorna tas in på vintern och förvaras frostfritt. Under vintern är det viktigt att jorden inte torkar ut helt, då skadas rötterna. Det går förstås också utmärkt att odla Calanthe i ett kallväxthus året om.

Nomenklatur

Namngavs år 1821 av R.Br.

Synonymer: Alismorkis, Alismorchis, Centrosis, Amblyglottis, Zoduba, Styloglossum, Centrosia, Cytheris, Zeduba, Ghiesbreghtia, Preptanthe, Calanthidium, Aulostylis, Paracalanthe

Utbredning

Tropiska och subtropiska gamla världen samt Mexiko till Colombia och de Karibiska öarna