Nyckelord: arter

Cattleya warneri
Denna härliga Cattleya är lik C. labiata, men den kommer från södra Brasilien, där den växer epifytiskt på 200-800m höjd. Enligt Röth (2001) skall bulber och blad kunna bli cirka 28cm långa, men de få plantor jag sett har varit kortare, vilket även stämmer med Chadwicks (2006) beskrivning. Likheter mellan de nämnda arterna är förutom blomman, även att C. warneri har en dubbel blomskida. Olikheterna ligger i att C. warneri tillväxer på vintern och våren (C. labiata, våren och sommaren) och att Cattleya warneri sätter rötter främst efter tillväxten (C. labiata före tillväxt) och blommar på sommaren (C. labiata på hösten).

Jag köpte min som ung planta i november 2004 och den blommade för första gången i juni 2008. Blomman var 14cm bred, lavendelfärgad, med lilaröd läpp och med gult inne i läppen (Figur 17). Doften är svagt sötaktig och blomman står sig tre veckor.

Plantan odlas i österfönster året om och får extraljus under vintern, vilket är viktigt med tanke på att den börjar växa runt jul. Därefter tillväxer den in i maj, varefter blomstängeln börjar växa och blomningen äger sedan rum i juni. Plantan vilar sedan och jag minskar på vattningen samt slutar att göda när jag ser att rötterna inte längre tillväxer.

Cattleya warszewiczii var Sanderiana
Förr i tiden kallades arten C. gigas. Denna underbara Cattleya kommer från NW Columbias berg (800 till 1500m höjd), där den växer epifytiskt i höga träd. Det faktum att den växer högt upp i trädkronorna gör att arten kräver mycket ljus och den är tillsammans med C. lueddemanniana den mest ljuskrävande, vilket gör tillskottsbelysning nödvändig om man vill ha goda resultat. Arten är känd för sina stora blommor, upp till 22cm breda och med upp till ett tiotal på en stängel. För detta krävs det dock en mycket kraftig planta.

Min planta köpte jag i oktober 2008 och jag har därmed ingen stor erfarenhet av att odla arten. Plantan köptes från Equagenera och kom barrotad med ett tiotal bulber (Bulber ca 10cm och blad cirka 20cm). Två av bulberna var nästan mogna frontbulber med varsin blomskida vid ankomsten. Plantan planterades i Seramis och ställdes under ett lysrör i mitt österfönster och till min förvåning började blomstänglar att utvecklas, trots en barrotad transport! I november slog de lavendelfärgade och 14cm breda blommorna ut (Figur 18). De doftar svagt och står sig en månad. I december satte plantan två skott och massor med rötter. I sammanhanget följde jag Chadwicks (The Classic Cattleyas 2006) råd att vattna plantan mycket sparsamt till skotten är cirka 10cm långa, vilket skall vara en förutsättning för god blomning. I litteraturen beskrivs arten som en kämpe då den klarar tufft klimat och utsatta växtställen.

Cattleya bowringiana
Cattleya bowringiana kallas numera Guarianthe bowringiana. Arten kommer från Guatemala och Belize, där en växer litofytiskt. Arten kan utveckla mycket kraftiga bulber, upp till 60cm, med två till tre 20cm långa blad.

Mitt exemplar köpte jag i maj 2008. Plantan bestod av ett tiotal bulber där de största bulberna var 15cm. Plantan satte snart massor med rötter och två skott. Jag gav plantan mycket vatten och näring under tillväxt så att bulberna växte bra. Efter tillväxt kom en blomstängel med 5st 6cm breda och rosaröda blommor (Figur 19). Fullt utvecklad kan en blomställning få upp till ett trettiotal blommor! Men en stor fördel med denna art är att även unga exemplar får några få blommor, till ägarens stora glädje.

Cattleya skinneri
Arten kallas numera Guarianthe skinneri. Arten kommer från Mexiko och Guatemala där den växer epifytiskt och litofytiskt upp till 1200m höjd.

Jag bytte till mig mitt exemplar i maj 2008. Plantan bestod av fem vuxna bulber (ca 20cm) med vardera 2st blad (ca 14cm). Plantan satte sedan två skott och massor med rötter i slutat av juni och växte sedan mycket bra till oktober. Därefter vilade plantan varvid vattningen minskade och gödningen upphörde. Nu i mars har blomställningar börjat utvecklas i de intorkade blomskidorna.

Två problemplantor som jag har består av en C. rex som jag skickade efter i maj 2005. Plantan var liten, svag och med bara någon rot. Det tog två år att få den att sätta rejält med rötter. Den andra problemplantan är en C. intermedia som jag skickade efter i maj 2006. Även den var klen och saknade rötter. Denna planta spenderade de första 18 månaderna med att sätta nya rötter (Inga skott). Sedan gjorde den en god tillväxt som dock inte blommade. Därefter har den åter vilat i ett år.

Nyckelord: Cattleya skinneri, Cattleyakursen, Cattleya warneri, Cattleya warszewiczii var Sanderiana, Cattleya bowringiana, arter

1/3 -09

Figur 18. Cattleya warszewiczii var Sanderiana kallades förr C. gigas.

1/3 -09

2. Av Mikael Gustafsson.

Figur 19. Cattleya bowringiana kallas numera Guarianthe bowringiana.

2/3 -09

3. Av letherneck.

Det är inte nyttigt för min plånbok att Du visar upp så vackra blommor,
önskelistan börjar bli lång nu.
Bra info, klipper och klistrar både text och bilder till ett Officedokument.

2/3 -09

4. Av En person som inte är medlem längre.

Återigen tack Mikael för utförlig info. Oh att Cattleyorna ska vara så omfångsrika. Har du tips på små Cattleyor, jag är så sugen på fler, men platsen.....
Birgitta

2/3 -09

5. Av Merwic.

Nyfiken: Cattleya luteola är riktigt liten, med bulber som bara är dryga 5-6 cm. En art som jag verkligen vill ha, och troligtvis snart köper. C. luteola odlas ofta monterad på t.ex. kork. Finns info och bild här: http://orchidspecies.com/catluteola.htm samt en trevlig text av A. A. Chadwick här: https://chadwickorchids.com/luteola

Sen är Cattleya walkeriana också behändigt liten, C pervivaliana och C forbesii något större.

2/3 -09

6. Av Mikael Gustafsson.

Hej,
letherneck: ja habegäret och dess effekt på plånboken är stor. Tvingas man välja så kan det vara bra att välja arter så att de blommar vid olika tider på året. ex C. labiata på hösten och C. mossiae på försommaren.

Nyfiken: Merwic kommer med några bra förslag, ytterligare en liten planta är C. aclandiae, därtill finns det småvuxna former av annars relativt storvuxna arter, som C. loddigesii var martinellii, inte heller höglandsformen av C. maxima är speciellt stor.

mvh
Mikael

3/3 -09

7. Av En person som inte är medlem längre.

Hej och tack, jag ska hålla utkik efter småttingarna.
Birgitta

4/3 -09

8. Av letherneck.

Nu har jag beställt en Cattleya gaskelliana var. coerulea, så nu ska Cattleya-
kursen komma till användning på mina 4 rena arter av Cattleya.

4/3 -09

letherneck: Vilket härligt initiativ! C. g har fina coerulea varianter!
mvh
Mikael

Ge din åsikt Tweet Dela

22/2 -09

22/2: Moment 7. Cattleyakursen, arter

Cattleya trianae
Denna art kommer från norra Colombia och växer där epifytiskt på 800 till 1500m höjd. Det är den art som tillsammans med C. mossiae och Cattleya (Laelia) purpurata har flest namnade kloner. Anledningen är att arten har stora blommor (1-3 st) med breda petaler och att det finns alla färgvarianter mellan rent vita till rosa, eller lavendelfärgade och även underbara semialba varianter. Läppen är cirka 5cm bred medan petalerna är cirka 8cm långa och cirka 7cm breda, men petalerna lutar något framåt vilket gör att blomman är cirka 13cm bred (Figur 15). De breda petalerna, och den stora variationen i färg har gjort arten attraktiv för samlare och dess skönhet har även gjort den till Colombias nationalblomma. Kvalitéerna har även gjort den flitigt använd i hybridisering där den förekommer i kända primärhybrider som exempelvis C. Ballentineana (C. trianae x C. warszewiczii) och i många komplexa hybrider som exempelvis C. Bow Bells. Blomman doftar svagt sött och den står sig i drygt 6 veckor, vilket gör den till den mest hållbara arten, tillsammans med C. schroederae. Cattleya trianae kallas även Vintercattleya.

Jag odlar min planta, bredvid min C. percivaliana, i österfönster med extraljus under vintern. Plantan utsätts därmed inte för några större temperaturfluktuationer, förutom det som fönstermiljön bjuder på. I mars/april bryter nya skott och rötter fram, varvid jag ökar vattningen gradvis. Skotten tillväxer sedan under sommaren och vill då ha regelbunden vattning med gödning varannan gång, mycket ljus och arten växer bra när det är varmt. I augusti mognar tillväxten, bulberna är då cirka 20cm, bladen cirka 22 cm och blomskidan är cirka 10cm. Jag minskar vattningen i september och upphör med att göda eftersom plantan har en kort vila innan stänglarna börjar växa i oktober. I slutet av november slår blommorna ut och jag fortsätter att vattna ganska sparsamt och minskar ytterligare något efter blomningen då plantan åter vilar.

Cattleya (Laelia) purpurata
Denna underbara orkidé är mest känd som Laelia purpurata, men var från början beskriven som en Cattleya. Men på grund av dess 8 pollenklubbor så blev denna och andra närstående arter överflyttade till släktet Laelia, de så kallade Brasilianska Laelia arterna. Enligt Chadwick (The Classic Cattleyas 2006) skall nutida underökningar av dess gener styrka att denna och närstående arter skall tillhöra släktet Cattleya. Artnamnet purpurata kommer av den stora purpurfärgade läppen, vilket är artens stora tillgång och det är även för dess skull som den har blivit så flitigt använd i hybridisering. Blomman blir cirka 15cm bred och petalerna är normalt purpurfärgade men finns även i flammiga varianter till rent vita (Figur 16). Läppen är oftast purpurfärgad men finns även i andra varianter som exempelvis blålila. Blommorna (3-5 st) är fint spridda i övre delen på en 2-3dm lång blomstängel. De doftar svagt och står sig i cirka 3 veckor. Arten kommer från delstaten Santa Catarina i södra Brasilien och Cattleya purpurata är delstatens ?stats? blomma.

Tillväxten börjar under sensommaren, i augusti, och den vill då ha mycket värme ljus, näring och vatten. Det faktum att arten växer under hösten gör extrabelysning nödvändig. Jag odlar mitt exemplar omedelbart under ett lysrör i österfönster, där den står hela året. Tillväxten avslutas i januari och då är bulben cirka 20cm, bladet cirka 22cm och blomskidan cirka 15cm. Därefter minskar jag på vattningen och gödningen upphör, eftersom plantan vilar. I maj börjar blomstängeln växa och jag ökar vattningen till i juni då blommorna slår ut. Efter blomningen minskar jag något på vattningen till tillväxten sätter igång.

mvh
Mikael

Nyckelord: arter, Cattleya trianae, Moment 7. Cattleyakursen, Cattleya (Laelia) purpurata

22/2 -09

Från Mikael Gustafsson.

Figur 16. Cattleya (Laelia) purpurata var striata ‘Canaima’ HCC/AVO. Canaima är namnet på denna klon och förkortningarna betyder Highly Commanded Certificate/Asociacion Venezolanade.

25/2 -09

2. Av Lassse.

Mikael: Tack för all info. Vad anser du om namnet Sophronitis purpurata som bl a Kew anser vara det rätta idag?

26/2 -09

3. Av Mikael Gustafsson.

Lasse: jo jag känner till det och enligt de systematiskt bevandrade så är det rätt och inga problem för min del. Tanken med att hålla mig till den enklare systematik som Chadwick använder är att inte röra till det för mycket. I många år framåt kommer många kalla den aktuella orkiden Laelia purpurat, det är så invant. Två andra arter som jag kommer ta upp är C. bowringiana och C. skinnerii, som nu går under släktnamnet Guarianthe.
mvh
Mikael

Ge din åsikt Tweet Dela

16/2 -09

16/2: Moment 6. Cattleyakursen, arter

Cattleya percivaliana
Detta är den art som jag haft längst i odling, det var i december 1983 som jag och min far var på besök hos Hans Christiansen, Orchidegartneriet Fredensborg. Jag köpte där min C. percevaliana med två blommor och sedan dess har det varit en trogen blommare över jul, ingen jul utan C. percevaliana!

Cattleya percivaliana kommer från Venezuela och Colombia där den växer epifytiskt och litofytiskt på 1000 till 2000m höjd. Plantan består av ca 15cm långa bulber och ca 25cm långa läderartade blad. De 2 till 3 blommorna är ca 11cm breda och har kraftigt lavendelfärgade petaler/sepaler medan läppen är härligt mörkt lila läpp med ett underbart orange svalg (Figur 13) och doftar kryddigt sött som PEZ godistabletter. Arten har fått en viss spridning hos medlemmar på Neovitaforum eftersom jag styckat upp och sålt bitar av några större plantor.

Cattleya percivaliana odlar jag i österfönster året runt med extraljus på vintern. I april bryter nya rötter fram och vattningen ökar något, men plantan tillåts att torka mellan vattningarna. I maj bryter skott fram och plantan får regelbunden gödning under tillväxten som varar fram till september. Därefter minskar jag något på vattningen och slutar med att göda. I början av november börjar blomstänglarna växa och blommorna slår ut i slutet av december (hos mig) och står sig en månad. Jag odlar plantan inomhus hela året och den behöver inte några speciella temperaturfluktuationer för att blomma. Detta kan nog variera mellan olika kloner eftersom arten utsätts för stora dygnsbundna temperaturvariationer i naturen och Röth (2001) skriver att arten behöver temperaturfluktuationer för att blomma, dock inte min klon.

Cattleya schroederae
Cattleya schroederae kommer från Colombia, där den växer epifytiskt på 500 till 1600m höjd. Arten står nära C. trianae vilket man ser i blommans form med de breda petalerna och stora läppen. Blomman är ca 15cm bred, den är ljust rosa/lila och doftar sött. Även läppen är ljust rosa/lila men har även ett par svagt rosaröda fläckar på läppen och är gul inne i svaljet (Figur 14). Blomman står sig i ca 1,5 månader och är tillsammans med C. trianae den art som är mest hållbar, trots blommans relativt tunna textur.

Cattleya schroederae börjar växa relativt sent, i juni/juli och skottet växer sedan relativt sakta för att färdigbildas i november. Bulben är då ca 13 cm och bladet ca 20 cm, med en ca 5cm lång blomskida. Under tillväxt vattnar jag och göder regelbundet och slutar göda när årets tillväxt är mogen, då minskar jag även på vattningen. Jag odlar arten som C. percevaliana, dvs året runt i österfönster med extraljus på vintern. I februari börjar blomstängeln växa och blomman slår ut i april. Rötterna tillväxer under lång tid, från mars till november och kan bilda riktiga nystan.

mvh Mikael

Nyckelord: Cattleya percivaliana, Cattleya schroederae, arter, Moment 6. Cattleyakursen

16/2 -09

Från Mikael Gustafsson.

Figur 14. Cattleya schroederae har mycket hållbara blommor

16/2 -09

2. Av Svetlana.

Nu vill jag ha en percivalliana igen! Tack, Mikael!

16/2 -09

3. Av letherneck.

Jag vill ha ALLA Cattleyor, de är så vackra, men sorgligt nog så räcker inte utrymmet
till.

17/2 -09

4. Av Mikael Gustafsson.

Hej, jag kunde inte svara er igår, jag kom helt enkelt inte in på forumet.
Svetlana: klart du skall odla denna härliga orkide! Jag skall dock inte dela mitt exempalar i år.
letherneck: håller med dig, ALLA, jag skyndar långsamt, det råder ju platsbrist (låter det bekant).
Det fina med Cattleyor är att om du har alla arter, det räcker tom med enbladiga så har du blommor året om!
Om man planerar att köpa på sig några arter så kan det vara ide att studera blomningstiden så att de sprider över året.
mvh
Mikael

17/2 -09

5. Av letherneck.

Mikael Gustafsson, det var just blommningstiderna jag tänkte på, även om
mina hybrider blommar 2-3 gånger om året, är det roligare med några där man
måste tänka till lite extra när det gäller vilotider och liknande, för att de ska blomma.

18/2 -09

6. Av S.Karlsson.

"Mikael Gustafsson" En undran ...
Det verkar som om en ny bulb på min C intermedia var. Orlata "Rio" har fått en knopp i skidan tycker jag mig se, det var en större ungplanta för 2.5 år sedan ... så jag är lite osäker ännu om det är för tidigt för detta, men svullen är den !
Men tycker du jag skall höjja temperaturen och belysning ytterligare ?... den står i ett ljust fönster med tilläggsbelysning på kvällarna, med en temperatur 16/22 grader !
http://www.orchid.url.tw/myflowers/cattl...

18/2 -09

7. Av letherneck.

Ewert. om den sätter knopp med de odlingsbetingelser Du ger den nu,
så trivs den förmodlingen som det är. Själv brukar jag inte våga ändra
något när de redan ska till att blomma, men å andra sidan är jag ganska
försiktig, gör att inte säga feg när det gäller Cattleyorna.:-)

19/2 -09

8. Av S.Karlsson.

"Letherneck" Du har säkert rätt, men jag vill inte i efterhand upptäcka att jag har missat något och speciell inte med denna......

19/2 -09

Ewert: det är nog knopp på gång, jag tycker även att ljus och temperatur som du beskriver verkar bra. Nu håller vi tummarna för blomning och bilder på Neovita!
letherneck: jo det är trevligt att veta när blomningen skall äga rum. Vad det gäller just hybridisering så är den ojämna blomningstiden ett problem. Det finns ju i och för sig goda argument att odla hybrider som blommar flera gånger per år. Men tidigare, under första halvan av 1900-talet så togs hybrider fram för att producera vackra snittblommor vid rätt tid. Ett sådant Exempel är LC. Canhamiana (C. mossiae x L. purpurata), Båda föräldrarna är vår-försommarblommande, så även deras avkomma som är underbart vacker och blommar perfekt till morsdag, skolavslutningar, baler mm. Men som sagt korsar man arter med olika blomningstid så kan det bli oregelbundenhet i blomningstiden.
mvh
Mikael

7/3 -09

10. Av S.Karlsson.

"Mikael Gustafsson" Du hadde rätt, det var en knopp i skidan ..... men varför får jag en tendens till röda blad på dessa bulber av cattleya/hybrider som skall blomma ?
Jag vet att du har talat om för mig tidigare att det berodde på starkt ljus, men nu under vintern så får de inte mycket ljus .... som då denna som har stått i ett fönster med dessa få soltimmar som varit i vinter + tillskottsljus på 11 watt dagsljusrör.
Kan färgen ha att göra med på att denna planta, att just klonen på denna av variten orlata får rödare pigmenterade blommor ...... ?

8/3 -09

11. Av Mikael Gustafsson.

Ewert: ja det har som du antyder med klonen/hybriden att göra om det sedan resulterar i starkare färgade blommor kan jag inte svara på. När starkt ljus pigmenterar en planta så blir främst de delar av växten som är vända mot ljuset mer pigmentarade
mvh
Mikael

9/3 -09

12. Av Merwic.

Jag tycker C. percivaliana verkar vara en väldigt trevlig art, Har ropat in en ungplanta på Ebay, samt planerade att köpa en till av Peter när han är på Fjärilshuset. Jag har dock börjat få några farhågor angående dess doft. Har sett flera bud om vad den egentligen doftar, allt från kryddigt, till pannkakor, nyslaget hö, bärfis, handgjord tvål, färska champinjoner och sura strumpor (och PEZ tabletterna ovan). Verkar variera mycket från planta till planta. Läste på ett annat ställe att doften skiftar mellan morgon (stinkande, obehaglig) till en mer söt doft mitt på dagen - stämmer det? Tycker dock jag mest läser negativa inlägg om doften. Ni som har den - är ni positiva, neutrala eller negativa till dess doft?

9/3 -09

13. Av Mia.

Vill minnas att min luktade som såpa med citron...
Doften är ganska svar, men inte alls otrevlig

9/3 -09

14. Av letherneck.

Kvittar om den inte doftar så gott, blommorna är vackra.
Jag har en cattleyahybrid som doftar gott första veckan, sedan luktar
den som en gammal fiskebåt sista veckan.:-)

9/3 -09

15. Av Merwic.

Såpa med citron låter ju inte så farligt. Luktar fräscht och fint i lägenheten med andra ord...

Men som letherneck säger så kan man leva med en del obehag så länge blomman är vacker.

Ge din åsikt Tweet Dela

8/2 -09

+ 12/2 -09

8/2: Moment 5. Cattleyakursen, arter

Cattleya maxima
Cattleya maxima var en av de första Cattleyorna som upptäcktes och fick då namnet som syftar på stora blommor. Senare upptäcktes betydligt mer storblommiga arter, men då var namnet redan satt. Arten växer epifytiskt i södra Colombia, Peru och Ecuador, där den förekommer i två olika former/raser. Den ena är storvuxen (bulb ca 25 cm, blad ca 20cm) och kan ha upp till ett tiotal ljust lavendelfärgade blommor. Denna form växer nära havsnivån och odlas varmt. Den andra växer på högre höjd, upp till 1400m höjd (Röth 2001). Denna form har ett mer kompakt växtsätt (bulb ca 10 cm, blad ca 20cm) och får normalt 2 till 3 mörkt lavendelfärgade blommor som står sig i knappt en månad (Figur 11). Denna mer kompakta form vill ha svalare förhållanden.

Blommans petaler är smalare än hos många andra enbladiga cattleyor och de lutar framåt, vilket gör att blomman bara är ca 12 cm bred trots att petalerna är ca 8cm långa. Blommorna doftar svagt sött. Utseendet skiljer sig ganska mycket från andra enbladiga Cattleyor, men jag tycker att det är en mycket vacker blomma med kraftig färg och med ett dekorativt gult streck på läppen.

Det tog ett par år innan jag fick ordning på denna arts blomning, men den får fortfarande för sig att växa och vila oregelbundet över året. Därtill så vilar och tillväxer de två tillväxtändarna på plantan ur fas i förhållande till varandra, vilket jag tror kan inverka negativt på blomningsvilligheten. Jag odlar min planta i österfönster med extraljus under den mörka tiden på året. I början av juni ställer jag ut plantan på balkongen, där den står ljust med endast lite skugga mitt på dagen, varvid plantan blir lätt rödfärgad av (ljus) skyddspigment. I september tar jag in plantan och blomstängeln börjar då växa i den ca 8cm långa blomskidan och blomningen sker sedan i november. Min planta kräver med andra ord mycket ljus och stora dygnsvariationer i temperatur för att sätta knopp. Under tillväxt vattnar jag en gång i veckan och göder vid varannan vattning. När plantan vilar så låter jag plantan torka mellan vattningarna och gödningen upphör nästan helt.

Cattleya mossiae
Cattleya mossiae har underbart vackra, stora och starkt honungsdoftande blommor. Att arten har fina kvalitéer framhåller Chadwick (The Classic Cattleyas 2006), eftersom detta var den art som odlades längst för produktion av snittblommor, in på 1940-talet, innan den byttes ut mot hybrider. Det är inte heller en tillfällighet att den har blivit Venezuelas nationalblomma, i sammanhanget bör nämnas att detta land hyser andra mycket vackra Cattleya arter som C. gaskelliana, C. lueddemanniana och C. percevalliana!

Cattleya mossiae växer epifytiskt på 800 till 1500m höjd i Venezuela. Denna art har stora lavendel- till rosa färgade blommor (16cm) med stark honungsdoft. Petalerna är lite hängande bakåt vilket är karaktäristiskt för arten och har en vacker krusig läpp med rött och gult (Figur 12). Blomningen inträffar normalt i juni och den enskilda blomman står sig i en månad.

Cattleya mossiae är tillsammans med C. trianae de två arter som har flest namngivna kloner, beroende på den stora variationen i färger som finns inom arten. Det finns allt ifrån helt vita blommor med något gult inne i läppen till starkt lavendelfärgade varianter, samt semialba varianter med vita petaler/sepaler och kraftigt färgad läpp. Därtill är arten lättodlad vilket är en fördel. Plantan har ca 15cm långa bulber och ca 25cm långa blad, med en ca 10cm lång enkel blomskida som sticker ut ur bulbens topp.

Plantan blommar i juni på fjolårets tillväxt (jämför med C. gaskelliana) och efter blomningen sätter den skott som sedan tillväxer under sensommaren och hösten, då man vattnar och göder generöst. Själv är jag noga med att ge extraljus under hösten eftersom jag vill att bulben skall få mogna ut ordentligt i oktober/november. Därefter minskas på vattningen och gödningen upphör. Under senvåren börjar knoppen växa, varvid vattningen ökas successivt. Jag odlar min planta inomhus året om, i ett ljust söderfönster som dock skuggas mot den heta middagssolen.

mvh
Mikael

Nyckelord: arter, Moment 5. Cattleyakursen, Cattleya mossiae, Cattleya maxima

8/2 -09

Från Mikael Gustafsson.

Figur 12. Cattleya mossiae har stora honungsdoftande blommor.
Det finns ett par bilder till på min sida.

9/2 -09

2. Av Svetlana.

En bild som visar som tydligast skillnaden mellan maximas två typer:

Den vänstra är hög- och den högra är låglandstypen. Bilden av Mauro Rosim är tagen från AOS forum.

9/2 -09

3. Av letherneck.

Lika vackra båda två, det är nog dags att skaffa en Cattleya maxima.

9/2 -09

4. Av En person som inte är medlem längre.

Tack Mikael, jag suger åt mig din info. Köpte förra våren en Cattleya mossiae x Bob Betts med en stor väldoftande blomma. Men den hade också ett blad, som var kraftigt vikt just i skarven mellan bulb och blad. Jag fick till slut klippa bort det. Sedan dess har plantan vuxit fint men nu ser jag att det hänt igen med ett blad. Vad kan fattas min planta?
Mvh
Birgitta

9/2 -09

5. Av Mikael Gustafsson.

Svetlana: tack för de fina och förtydligande bilderna.

letherneck: Ja de båda formerna har sina kvaliteér, den ena reslig och rikligt blommande och den andra kompakt med sina färgrika blommor, varför inte båda?

Nyfiken: jag vet faktiskt inte, men en kvalificerad gissning är att bladet inte glider ur själva slidbladet som det skall. Vad det beror på isåfall blir även en spekulation, men låg fuktighet är tänkbar. En tänkbar åtgärd är att höja luftfuktigheten, en annan möjlighet är att mycket försiktigt klippa upp/skära upp slidbladet ett par cm när bladet växer ut.

Just låg luftfuktighet kan göra så att blomknoppar blir kvar i blomskidan, varvid blomstängeln kröks, detta avhjälpes med att blomskidan öppnas. Kom ihåg att flamma de verktyg som ni använder pga risk för smittspridning.
mvh
Mikael

9/2 -09

6. Av letherneck.

Nyfiken, det är säkert som Mikael säger, att det varit för låg fuktighet, eller att Du
hållit den lite för torr när den växer. Jag har fått likadant på en Cattleya violacea ett
par gånger eftersom jag fortfarande är lite för försiktig med vattningen emellanåt,
även när den växer.

Mikael, ja varför inte båda, de är ju så vackra.

10/2 -09

7. Av Svetlana.

Min maxima är av den höglandstypen, blommade för första gången i somras. Här kommer bilden:

10/2 -09

8. Av Amatör.

Den är ju bara så underbart fin!
Grattis Svetlana, mkt fint fångad på bild dessutom!

10/2 -09

Svetlana: helt underbar! Cattleya maxima odlades i ganska liten skala under 1800-talet, den ansågs inte ha de kvaliteér som övriga storblommiga Cattleyor har. Själv tycker jag att den har en otrolig elegans och som sagt färgen hos höglandsformen.
Svetlana, hur odlar du ditt exemplar?
mvh
Mikael

11/2 -09

10. Av Svetlana.

Mikael, den odlas intermediärt, ljust med lite sol och MH tillägsbelysning, med mycket vatten under tillväxten och betydligt mindre under vilan. Plantan sitter i en liten plast kruka i ren bark. Inget speciellt alltså:)

11/2 -09

11. Av Mikael Gustafsson.

Svetlana: om jag förstår rätt så utsätter du inte din planta för stora temperaturfluktuationer, för att trigga blomning. Att det skiljer något mellan olika kloner förvånar mig inte. Exempelvis blommar min C. percevalliana utan problem även om den odlas på fönsterbrädan hela året, trots att det i Röth (2001) står att den kräver temperatursänkning för att blomma.
mvh
Mikael

11/2 -09

12. Av S.Karlsson.

Tack för intressant läsning ....
Mina 2 st plantor, där den till vänster har bulb10 cm / blad 20 cm, och till höger bulb 9 cm / blad 14 cm ......
Kan detta vara den höglandsväxande maxima tror ni ?

11/2 -09

13. Av Mikael Gustafsson.

Ewert: jo storleksmässigt stämmer de väl med höglandsformen, liksom de proportionellt långa bladen iförhållande till bulberna, det verkar även vara den dominerande formen som odlas.
En liten reservation måste jag dock göra eftersom jag inte ser någon blomskida, därmed går det inte säga om plantan är nära vuxen eller en ung låglandsform.
mvh
Mikael

12/2 -09

14. Av Svetlana.

Njä, Mikael, balkongdörren står alltid öppet där cattleyorna odlas hos mig, vilket ger ca 7-12 grader dygnsvariation beroende på säsongen.

12/2 -09

15. Av S.Karlsson.

"Mikael Gustafsson" Tack för ett snabbt och utförligt svar ...

12/2 -09

16. Av Mikael Gustafsson.

Svetlana: Ett utmärkt sätt att skapa ett mikroklimat, det är bara uppfinningsrikedomen som begränsar!
Ewert: dina plantor ser fina ut, vi hoppas på blomning till hösten!
mvh
Mikael

13/2 -09

17. Av S.Karlsson.

"Mikael Gustafsson" Tackar ... som du säkert vet, så hadde jag bl.a. dessa utomhus från tidig vår (17/4) förra året där temperaturen var nere vid ca 2-3 plusgrader under en vecka nattetid. men för det mesta låg runt 10 grader och soldagar upp till 25-30 grader.
Så med tanke på att de trivdes och växt på sig bra och det trots att förra sommaren inte var den varmaste .... så kanske det lutar åt höglandsplantor !

13/2 -09

18. Av Mikael Gustafsson.

Ewert: sådan behandling som du beskriver och en till god tilväxt i sommar så finns det goda möjligheter för en härlig blomning.
mvh
Mikael

5/5 -09

19. Av Merwic.

Jag har en allmän fråga om Cattleya maxima och dess två former. Om jag vill köpa den kompaktare höglandsformen, är det givet att jag får en sådan om jag beställer en Cattleya maxima som har rödare blommor? Eller finns det en variation inom de båda formerna? Och vilken form är det som finns som en alba-variant, är det den ljusare låglandsformen?

5/5 -09

20. Av Mikael Gustafsson.

Merwic: om du beställer en C. maxima så är det i allmänhet den mörkare mer kompakt växande som menas, den är vanligast i odling. Skriv till och fråga odlaren i fråga, de borde kunna ge info och ev skicka en bild. Den vita formen finns hos både låg- och höglandsformen.
mvh
Mikael

Ge din åsikt Tweet Dela

1/2 -09

1/2: Moment 4. Cattleyakursen, arter

Cattleya labiata har härliga blommor. Från Mikael Gustafsson.

Cattleya labiata
Cattleya labiata är en underbar orkidé, och som jag beskrev i början av Moment 1 så började det med att William Swainson fann Cattleya labiata i staten Pernambuco nära Recife i Brasilien, där den växer som epifyt och litofyt nära vatten. Han sände några exemplar till William Cattley i England och därmed var namnet och intresset etablerat. År 1889 det vill säga 71 år efter att den första plantan blommat i England så återupptäcktes C. labiata till entusiasternas stora glädje.

Arten är underbart vacker och har 2 till 3 st stora (ca 15-16cm) blommor som oftast har lavendelfärgade petaler/sepaler och med en stor mörkröd läpp (5cm bred) med ett gult svalg, därtill har den en härlig kryddigt sötaktig doft (Figur 7). Blomningen inträffar normalt i oktober och de står sig en månad. Andra färgvarianter spänner från blåaktiga till vita och en speciellt vacker variant har klonnamnet Cooksoniae som har mörkt purpurröd läpp med rent vita petaler/sepaler. Plantan är kraftig med ca 20cm långa bulber och ca 25cm långa blad. Cattleya labiata har en dubbel blomskida som är cirka 12 cm lång (Figur 8), men mindre bulber kan ha enkel blomskida som de flesta andra Cattleya arter har.

Plantan börjar växa i februari/mars och skall då ha rikligt med vatten och näring under sin tillväxt, men låt plantan bli nästan torr mellan vattningarna. Tillväxten mognar sedan i juli/augusti och det är i detta läge viktigt att låta plantan känna att dagslängden blir kortare (förläng inte dagen med konstljus), eftersom denna arts blomning initieras av att dagslängden blir kortare. Blomstängeln börjar växa i augusti/september för att sedan blomma i oktober. När plantan därefter går in i vila så minskas vattningen och gödningen upphör (eller nästan upphör). Själv odlar jag min planta i söderfönster med persiennerna i horisontellt läge på sommaren och med en lågenergilampa som extraljus på vintern.

Cattleya jenmanii tar jag upp i anslutning till C. labiata av två anledningar, nämligen att arten står C. labiata nära och att det exemplar av C. jenmanii som jag odlar kan vara en C. labiata. Cattleya jenmanii var den sista av de storblommiga Cattleyorna som beskevs och detta var år 1906. Arten är lik C. labiata men växten och blomman är något mindre (bulb ca 15 cm, blad ca 20 cm) och blommorna är ca 14 cm breda (2 till 3 st). Blomningen sker i november och blomskidan är enkel. Blomningstiden är något senare för C. jenmanii, vilket stämmer med mitt exemplar som blommar i november. Anledningen till mitt tvivel är att blommorna är så helt identiskt lika, men i en framtid när jag kunnat konstatera att den inte får större bulber och dubbel blomskida så kan jag med säkerhet kalla den C. jenmanii (Figur 9). Förövrigt är skötseln identisk med C. labiata.

Cattleya lueddemanniana
Cattleya lueddemanniana är verkligen praktfull med sina 2 till 3 st, 17cm breda lavendel lila blommor som även doftar kryddigt sött, doften är dock inte lika kraftigt som hos C. labiata. Arten kommer från Venzuela och beskrevs 1854. Där förekommer den i två geografiskt skilda raser, från havsnivån till 700 m höjd (Röth 2001). Den ena har något mindre blommor med skarpare färger och den andra har något större men inte så starkt färgade blommor. Mitt exemplar torde tillhöra den senare nämnda rasen (Figur 10). Förutom att blommorna är stora så har de en ganska tunn textur, men står sig trots detta i en månad. Läppen är ca 5cm bred och är tecknad i lila, purpur och gult. Även denna art varierar en del i färg, från mörkt lila till vit och det finns några fina semialba varianter. Plantan har ca 20 cm långa och smala bulber samt ungefär lika långa blad, blomskidan är enkel (ca 10cm).

Arten kommer från relativt torra delar av Venzuela, där den växer epifytiskt på bland annat Agave och kaktusar. Det är den Cattleya som vill ha mest ljus och därför odlar jag den i söderfönster med tillsatsljus under den mörka tiden på året. Plantan sätter rötter på våren och sommaren såväl som på vintern. Tillväxten startar i april/maj och då skall man ge den mycket vatten och näring, låt plantan torka till mellan vattningarna. Bulben mognar i augusti och blomningen sker sedan i oktober/november. Därefter slutar man göda och drar ner på vattningen en del.

Jag odlar C. labiata och C. lueddemanniana bredvid varandra på fönsterbrädan hela året runt. Under sommaren då de får mycket ljus så blir C. labiata plantan tämligen rödpigmenterad av ett skyddspigment (som vi blir bruna av att sola oss) vilket visar att C. labiata får tillräckligt eller kanske mer ljus än vad som behövs. Bredvid står C. lueddemanniana, friskt grön i färgen, vilket visar att arten är ljuskrävande. Bara man ser till att den får tillräckligt med ljus så är detta en enkel art att odla och få till blomning. Tilläggas bör även att jag inte låter denna art torka mer mellan vattningarna än andra arter, trots dess naturliga miljö. Enligt Röth (2001) så gillar inte denna art stora sänkningar av nattemperaturen.
mvh
Mikael

Nyckelord: Moment 4. Cattleyakursen, arter, Cattleya labiata, Cattleya jenmanii, Cattleya lueddemanniana

1/2 -09

Från Mikael Gustafsson.

Figur 8. Cattleya labiata har oftast dubbel blomskida.

1/2 -09

2. Av Mikael Gustafsson.

Från Mikael Gustafsson.

Figur 9. Cattleya jenmanii?

1/2 -09

3. Av Mikael Gustafsson.

Från Mikael Gustafsson.

Figur 10. Cattleya lueddemanniana har stora blommor.

2/2 -09

4. Av Ingegerd15.

Tack för alla inspirerande texter! Du har verkligen lagt ner mycket jobb på det här! Jag funderar mer och mer på att satsa på tilläggsljus till vintern för något-några fönster. Det låter inte möjligt att ha C- labiata utan tilläggsljus på vintern? Är det den du skulle rekommendera att börja med, om jag skulle försöka? Ingegerd

2/2 -09

5. Av Svetlana.

Jag blev lite förvirrad nu. Jag odlar cattleya lueddemanniana i många år och under alla dessa år blommar den klock säckert under slutet av april-början på maj. Här kommer en citat från A. Chadvicks artikel:
"Orchids, The American Orchid Society Magazine
March, 1999
Spring is a particularly appealing time of year for those who grow the Cattleya species because several of the best species flower then. It is a time for Cattleya mossiae, Cattleya mendelii, and the charming Cattleya lawrenceana. It is also a time for one of the most beautiful and often overlooked members of the spring entourage, Cattleya lueddemanniana."

Och det är precis vad min planta gör, den börjar växa mycket tidigt, i januari månad och i maj blommar den på både fjolårets bulber (som bildats under hösten och övervintrade med blomskidor) och de nya bulberna som blir klara till aprill månad.

Och Arthur Chadvick skriver om dess blomning så:
"Cattleya lueddemanniana begins growing during the winter, and as soon as the new growth is mature, it sends up buds and flowers in March and April with no rest period. After blooming, it will usually make another growth that will not flower and the plant will then rest until next winter. Under low-light conditions, however, it can occasionally flower only on the second growth in September or October and not in the spring."

Jag bara undrar Mikael om den planta du har verkligen är lueddemanniana? Eller så har du inte tillräckligt med ljus för den arten...

2/2 -09

6. Av Ingegerd15.

puff

2/2 -09

7. Av Mikael Gustafsson.

Hej,
iwahl, jag skulle rekomendera C. mossiae, C. labiata eller C. percevalliana, det finns naturligtvis därtill många tacksamma hybrider. Dessa arter har jag goda erfarenheter av och jag vill rekomendera tilläggsbelysning vid all Cattleyaodling eftersom blomningen blir rikligare och mer hållbar.

Svetlana, intressant att din planta följer den tillväxtcykel/blomningstid som Chadwick beskriver, vi skall dock komma ihåg att Chadwick odlar sina Cattleyor i Virginia USA, som ligger på en breddgrad motsvarande Sicilien. Med andra ord har han tillgång till mycket ljus under vintern. Röth (2001) odlar sina Cattleyor i Tyskland och han beskriver tillväxt och blomningstid som stämmer med det jag beskrivit. Samtidigt beskriver Röth att plantan kan tillväxa en andra omgång och blomma på våren, om den får mycket vatten (och ljus). Jag tror nog att det är C. lueddemanniana jag odlar, men som jag beskriver så finns det två geografiskt skilda raser som växer under något olika förhållanden. Kan det vara så att de beter sig olika i odling vad det gäller tillväxt/blomning? Eller är det en individuell variation? En annan mycket tänkbar anledning nämner du, nämligen ljuset, du kanske ger din planta mycket starkt extraljus som stimulerar den till två tillväxtomgångar per år. I sammanhanget kan tilläggas att Chadwick beskriver att C. labiata kan göra två tillväxtomgångar efter varandra och sedan blomma på båda. Själv har jag varit med om att C. mossiae gjort så och blommat på båda tillväxtomgångarna samtidigt (=bilden när jag håller min C. mossiae och ser nöjd ut). Jag kan inte sluta att förundra mig över hur anpassningsbara våra kära orkideér är, när de försöker hitta en passande rytm för tillväxt och blomning i en miljö som skiljer sig en hel del från deras naturliga miljö.
mvh
Mikael

3/2 -09

8. Av Svetlana.

Mikael, jag har 1 st. 150 watt metalhalogen lampa ca 1 meter ovanför plantorna. Det ger ca 3000-9000 lux beroende på placeringen. Men eftersom min lueddemanniana har alltid varit så blomsäker så låter jag inte den att ta den bästa platsen. Och den är mörkgrön i bladen. Men ändå gör den två tillväxter under året, som blommar samtidigt i början på maj.

3/2 -09