Barkeria

14/9 -12

Barkeriaplantor bär vackra blommor under hösten och vintern och deras odlingsförhållanden måste anpassas efter hur plantorna växer i naturen.

Barkeriaplantor bär vackra blommor under hösten och vintern och deras odlingsförhållanden måste anpassas efter hur plantorna växer i naturen.

Barkeriasläktet är ett litet släkte som består av bara ett fjortontal arter. Även plantorna är små. Blommorna är dock mycket vackert Cattleyalika och färgade i klara färger. Vanligast i odling är arterna B. skinneri och B. lindleyana.

Barkeriaplantor ser under vilan mest ut som en klump med torra kvistar då plantorna får mycket smala bulber vilka blir 25-300 mm höga beroende på art. Under våren skjuter dock nya skott fram vilka växer till och mognar under sommaren. Under hösten och tidiga vintern slår så blommorna ut varefter plantorna går in i vila och tappar sina blad. Blomstängeln är hos vissa arter grenad och de flesta arter bär 6-20 blommor på var stängel. B. palmeri får ibland så många som 100 blommor på en fullt grenad stöngel.

Rötterna bildar ett stort nystan i luften under de grenar plantorna växer på. Bulberna sitter på decimeteravstånd från varandra och bladen är få och små.

Hos alla arter utom B. skinneri nickar blomman genom att sepalerna är uppdragna som en solfjäder ovanför läppen. B. malanocaulon är extrem vad gäller detta då petalerna och sepalerna pekar uppåt och läppen rakt ner. Blommorna får likadant färgade sepaler och petaler och platt läpp.

Barkeria-släktet är ypperliga att använda till hybrider och hybrider har skapats i kombination med Epidendrum (Bardendrum), Brassavola (Brassokeria), Laelia (Laeliokeria), Cattleyas (Cattkeria) och Laliocattleyas (Laeliocattleria).

Släktet beskrevs först av Knowles och Westcott år 1838. Sedan dess fram till 1970-talet var det konstanta diskussioner om huruvida släktets arter snarare borde tillhöra Epidendrumsläktet. Nu är dock uppfattningen snarare att släktet är närmast släkt med släktet Caularthron vilket tidigare hette Diacrium.

Odling

Många som misslyckats med Barkeriaplantor har varit omedvetna om hur extrem miljön dessa plantor lever i och således ej anpassat skötseln efter denna miljö.

Från det att nya skott tittar fram under våren till dess att plantorna blommar under hösten krävs mycket vatten och luftfukt för att plantan skall klara av sin kraftiga tillväxt. Goda ljusnivåer krävs under denna period, men de nya bladen är känsliga för allt för kraftiga solstrålar. Höga eller medelhöga tem0peraturer bör ges alla arter utom B. skinneri. Denna art, B. skinneri, växer naturligt på höre altituder och önskar därför något kallare temperatur.

Efter blomningen bör plantan flyttas till en kallare, torrare plats. Under vintern skall sedan plantan ej vattnas alls utan bara sprayas då och då.

Naturligt finner man plantorna växandes på låga buskar och träd eller litofytiskt på stenar. Rötterna är till stor del fritt hängande i luften, exponerade för mycket luft och sol. En trång kruka med fin kompost är därför ej att rekommendera till dessa plantor.

Plantorna trivs monterade på bark eller trädormbunke. Man kan även odla dem i krukor med stora bottenhål och en mycket öppen kompost. Exempelvis stora bitar äkta träkol, bark och/eller trädormbunke kan användas. Komposten måste kunna hållas torr under plantornas vila likväl som klara kraftig vattning under tillväxtperioden.

Nomenklatur

Namngavs år 1838 av Knowles & Westc.

Synonym: Dothilophis

Utbredningz

Centralamerika, Mexiko