Pleione

22/10 -10

+ 17/2 -11

Pleione praecox. Från Björn. Fri bild.

Orkidé 2008. Från Säluttern. Fri bild (ej för kommersiell användning).

"Mera Pleione". Från Säluttern. Fri bild (ej för kommersiell användning).

Knopp. Från _nean_. Fri bild (ej för kommersiell användning).

Pleione bulbocodioides. Från En person som inte är medlem längre. Fri bild (ej för kommersiell användning).

Söker du en spännande liten orkidé till fönsterkarmen eller trädgården? Prova Pleione! Arterna i detta asiatiska släkte bär vackra blommor i rosa, gult eller lila och plantorna är relativt enkla att odla.

Pleione är små lövfällande jordorkidéer från bergsområden i Himalaya och Kina. De växer i jorden och på klippor, på nedfallna trädstammar, i mossa eller i jordfyllda fickor på nästan lodräta klippväggar. De finns på upp till 4000 meters höjd, alltså en bit ovan snögränsen.

Plantan består av ett eller två blad som skjuter ut från bulbens topp. Bulben liknar en krokusknöl och i England kallas släktet därför för Indisk krokus. Bulben är i naturen delvis täckt av mossa och nedfallet plantmaterial.

Nomenklatur

Namngavs år 1825 av D. Don.

Synonym: Gomphostylis

Utbredning

Himalaya till centrala Kina och Indokina.

Odling

Tidigt på våren skjuter ett eller flera skott fram från bulbens bas. Skotten utvecklar de första rötterna och ett blad. Från de kraftigaste växer blomknoppar ut vilka snabbt slår ut till (relativt) stora cattleyaliknande blommor. De delikata blommorna håller i 10-20 dagar olika sorter bär blommor i rosa, lila, vitt, gult och aprikos-färgat.

Efter blomningen växer bladet vidare och blir över sommaren cirka 4 cm brett och 10-30 cm långt. Samtidigt svullnar den nedersta delen av stammen upp till en ny bulb som innehåller näringsämnen att påbörja nästa års blomning och tillväxt med. På hösten gulnar och vissnar bladet för att därefter falla av. Efter detta börjar viloperioden som fortsätter till nästa vår.

Vårens första tecken

I januari eller februari månad kan man se att 'knopparna', de nya skotten på bulberna, börjar röra på sig. Då är det tid att plantera, gärna många i samma kruka. De placeras med hälften av bulberna under kompostytan.

Innan plantering klipps förra årets döda rötter bort till på så när som ett par centimeter. Likaledes tar man bort de döda bladdelarna runt bulberna. I naturen växer pleionerötter inte så mycket på djupet, utan de breder ut sig i sidled. Därför kan det vara klokt att använda flata skålar eller liknande, varvid man minskar möjligheten att komposten förblir plaskvåt med döda rötter som följd. Generellt ställer inte Pleione så stora krav på substratets (planteringsmaterialets) sammansättning, bara det är tillräckligt luftig, men samtidigt bättre bidrar till att höja luftfuktigheten än en typisk orkidékompost gör.

De substrat som jag med framgång använder, är:

1. GreenMix. Denna är suverän till de allra flesta arterna. Den är extra bra, för att man kan hålla komposten jämnt fuktig hela sommaren.
2. Ren, levande vitmossa. Jag odlar bland annat mina P. albiflora i detta material, och dom älskar det! Likaså växer mina P. yunnanensis, P. hookeriana och P. saxicola mycket bra i det. Och man får ju inte glömma bort, att det är så, många av dem växer i naturen.
3. Man kan även blanda en kompost av små barkbitar (redwood), träkol (ej grillkol) och lite torv eller grov vitmossa och eventuellt lite bladjord från en bokskog.

Alla komposterna bör kompletteras med benmjöl, i mängd efter benmjölsförpackningens rekommendationer.

Vid plantering i flata skålar behövs ingen dränering, med om man använder vanliga krukor, så är det klokt att lägga krukskärvor eller lecakulor till en höjd av ca. 1/5 av krukans höjd. Krukorna bör vara relativt stora. Om du planterar en enstaka bulb i var kruka passar 10-11 cm breda krukor bra (bredare om krukan är låg). Om du planterar 3 bulber i var kruka kan 12-13 cm breda krukor passa.

Den första tiden efter planteringen vattnas inte plantorna, men komposten duschas lite om omgivelserna är torra. Det är viktigt att placera plantorna svalt även efter det att de planterats. Upp till 15 grader passar. Om de placeras varmare kan de välja att låta bladet växa på bekostnad av blomningen.

Våren går vidare

När röttnerna börjar skjuta fram bör vattningen öka en smula. Detta sker samtidigt som knopparna vecklar ut sig till de skönaste av blommor, under februari till maj, beroende på sorten. Under denna period, likväl som resten av odlingssäsongen, uppskattar plantorna den luftrörelse en fläkt ger. En skål fylld med blommande Pleione blir säkerligen en värdig konkurrent till trädgårdens vårblommor.

Först när rötterna har utvecklats vattnar man normalt, dvs ger vatten så att substratet är jämnt fuktigt men inte plaskvått. Det är bra att låta substratet bli en aning torrt hållet före vattningen. Du bör ge dina plantor orkidénäring var 10'e dag.

Sommarens strapatser

Efter blomning och under sommaren växer bladen fram och det utvecklas även en ny bulb vid bladets bas. På sommaren ställs Pleionerna på ett inte allt för varmt ställe med hög luftfuktighet och i halvskugga. Skuggningen är viktig, då bladen är ömtåliga och lätt bränns. Temperaturen bör inte överstiga 25 grader. De älskar att bli duschade med blomsprutan.

Höstens ankomst

Sent på sommaren mognar de nya bulberna och på hösten börjar bladen att gulna och vissna. Dra då ner på vattningen och slutar helt att göda plantorna. Bladen faller så småningom av och efter ett tag är även rötterna helt döda. Vattningen upphör och växtperioden är avslutad.

Under denna period blommar också de höstblommande Pleione-sorterna. P. saxicola slår ut sina underbara blommor redan i augusti. Så följer de övriga arterna nästan kontinueligt fram till jul.

Plantorna slås ut ur krukorna och de nya bulberna görs rena. De förvaras hela vintern på ett torrt och kyligt ställe (1-5 grader) till exempel i garaget eller i kylskåpets grönsakslåda. Då de är helt vilande, behöver de inte något ljus under denna tid.

Ofta bildas det små bulber (keikis) på toppen av de gamla bulberna. Dessa keikis kan planteras nästa vår och växer till blomstora på 2-3 år.