Nyckelord: orkidéolycka

Finns det nå't skönare än att efter en innehållsrik resa få komma hem till katter, orkidéer och allt annat man tycker om att ha omkring sig...Att gå runt i ljusa sommarnatten och konstatera att orkidéerna skötts och skött sig bra, att trädgården blommar, prunkar och doftar, att hälla ut sig i favoritfåtöljen och bli ingnuggad med hemmadoft av de kelsjuka katterna, ta sig en kopp hemmakaffe (med kanel och kardemumma som man är van), pusta ut efter 130 mils körning i bakugnsvärme (ingen AC i bilen) och bara känna välbehag! Ahhh, så gott!
Och som grädde på moset har flera små stänglar börjat visa sig, t.ex. på Stefan Isler och en av nopsisarna.
Men allt ska ju balanseras... någon av katterna måste under natten ha skrämts upp på en byrå där jag hade en bricka med två nya, fina "äkta" paffar på tillväxt. Vid uppvakningen var det första jag såg en hög orkidékompost på golvet och de två växterna liggandes ovanpå...aj, aj, aj - det var så man ville blunda, somna om och hoppas att det var en mardröm. Men icke så. Det var en till denna verklighet hörande scen:-(
Dessbättre visade sig att de ändå klarat sig bra, en liten och en lite större rot låg avbrutna, men jag kunde å andra sidan konstatera att det fanns rejält kvar att ta av. Bladen hade klarat sig fint oxå, inga rivsår eller brytskador kunde ses, så med en lite högre dos TLC än vanligt ska det nog bli lugnt och bra i krukorna igen Puh!

Nyckelord: hemfrid, orkidéolycka