19/4: En Orkidés tankar och funderingar

19/4 -08

Av Gunsan OrkidéMormor.

Många, många gånger har jag funderat över varför vi, jag och mina övriga familjemedlemmar är så älskade av människorna. Ja jag tror de är helt förtrollade av oss.
Mitt liv började som en liten bulb.
När jag kommit upp i mogen ålder och min gröna ståtliga dress prytts med rosa ljuvlig dekoration, fick jag flytta till en plats, som kallas Blomsterlandet.
Där fick jag bo intryckt i ett hörn, tillsammans med flera andra släktingar.
En dag blev jag så glad. En orkidéälskande kvinna kom och fick syn på mig, där jag stod och trängdes långt in hörnet .
De skönheter som stod framför mig, fick maka på sig så jag kunde komma fram till kvinnan, som tänkte adoptera mig.
Under bilresan till mitt nya hem förstod jag hur lycklig hon var över mig.
Jag föddes med namnet Cymbidium. Väl hemkommen fick jag ett smeknamn, för hon säger att kärt barn har många namn, och det blev Cymbidium Arkillesedum W. Hon tyckte det passade mig utmärkt bra, hon var så lycklig, för att hon tidigare på dagen, fått besked att hennes, sedan lång tid besvärliga arkillessena var ok.(trodde hon då, som tur var)
Jag undrar varför hon är så speciellt glad i mig. När jag är som finast, iklädd dekorationerna, som tidigare var riktigt rosa men som jag nu bytt ut mot vitt, får jag bo högt uppsatt på en piedestal, där jag kan synas riktigt bra.
Och varför tar hon in alla som kommer på besök och visar upp mig? För någon vecka sedan sa hon till en väninna på besök, ?hon har varit så här fin sedan i början av december ?.
Jag tycker inte det är något konstigt med det. Eftersom hon ger mig den mat, ljus, temperatur och framför allt den kärlek jag önskar, vill jag bara ge tillbaks något på detta sätt.
Jag har det allt ganska bra året runt. När det blir vår, med lagom svala nätter får jag vara på kollo, och då har jag det jättetrevligt med andra släktingar där.
Ibland har vi det riktigt roligt, må ni tro. Ni förstår, det händer då och då, att på nätterna kommer det några möss och hälsar på och då har vi det så roligt. Händer det att de glömmer gå hem innan adoptivmamman kommer och säger ?go morron?, gömmer de sig i våra krukor, för de är väl medvetna om att de inte får vara på vårat kollo.
Fram mot hösten får jag flytta ut från kollot , till en tvättstuga, där jag får ha det riktigt svalt och skönt, med en lampa över mig, för att jag skall få ha det så där härligt, som jag trivs så bra med.
Att vi i vår familj är ena riktiga glädjespridare det är jag övertygad om.
Adoptivmamman har varit lite nerstämd den senaste tiden, men idag kom hon så glad in till mitt rum med en pytteliten Dendrobium compactum. Jag tänkte, vad är det med denna ynkliga lilla tjockis, som har fått henne glad. Konstigt??. Men när jag såg ner på den lilla, som fått en plats alldeles bredvid mig, förstod jag. Aha, hon håller på att pryda sig med ny dekoration. Jag undrar vilken färg hon har valt.
Men det får jag nog aldrig veta, för snart skall jag på kollo, och dit får den lilla glädjespridaren inte följa med ännu.
Jag tror inte jag behöver fundera längre, det är nog så enkelt som att, ju mer man ger av kärlek, omsorg och glädje desto mer får man tillbaka.

Nyckelord: Pleionepriset 2008

19/4 -08

1. Av JeanetteG.

Vilken härlig berättelse Gunsan! Vill läsa mer...
Jeanette

19/4 -08

2. Av Monica.

Tusen tack för en fin berättelse Gunsan! Den skapade många "bilder" inom mig. Jag kom också att tänka på något som min pappa berättade när han under kaffet lät blicken vandra mellan alla orkidéer som blommar i våra fönster just nu. Han hade läst att växter på sätt och vis kan "tänka" och att de kan kommunicera. Din berättelse Gunsan, fick mig att googla runt lite, och snart kom jag till en artikel som handlar om just det. År 1966 upptäckte en specialist på lögndetektorer, Cleve Backster, att han kunde koppla en lögndetektor till en växt och sedan mäta dess respons på stimuli och olika situationer. Under sina försök fann han att det fanns många likheter mellan människor och växter. Växter kunde exempelvis liksom oss visa positiv och negativ respons på sin fysiska och ?mentala? omgivning och "känna av sinnesstämningar och intentioner hos varelserna i sin närhet. Var någonstans detta "känslomässiga" och kommunikativa centrum sitter hos växterna är fortfarande en gåta för vetenskapsmännen.
Allt detta luktar kvasivetenskap, jag vet, men när jag ser mig omkring på alla orkidéer som just nu visar upp sina vackra blommor och liksom högljutt skriker "jag trivs!" så tänker jag att det nog ligger en hel del sanning i det ändå...

19/4 -08

3. Av En person som inte är medlem längre.

Åh Gun! Vilken skrivarbegåvning du är. Fast det visste vi ju redan. Kul idé med att skriva ur orkisens synvinkel. Grattis till ett fint bidrag och tack för en stunds trevlig läsning. Fick nästan lust att bry mig lite mer om min enda stackars cymbidium som står i ett hörn och ser ledsen ut. Förresten jag tror att du ska få överta den och se om hon kan bli lite glad, Den väntar på dig när du kommer till Västkusten.
AJ

19/4 -08

4. Av Gunsan OrkidéMormor.

19/4 -08

5. Av En person som inte är medlem längre.

Jättefin liten historia från ett annat perspektiv än man vanligtvis läser och väldigt kul att läsa Gun !
Grattis till Dig,nu kan det bara bli bättre ?
Kram
Monika.

19/4 -08

6. Av Säluttern.

Om jag nånsin återföds som orkidé, och då speciellt i gestalt av Cymbidium, då vill jag boka plats i ditt hem, Gunsan! Då ska jag pryda mig i den mest praktfulla dekoration så ofta det bara går som tack för den ömma omvårdnaden

Monica: Vad roligt att din far har läst detta! Jag besökte bekanta i Stavanger i början av 80-talet och fastnade i ett praktverk de hade som hette någonting i stil med "Växternas hemliga liv". Där beskrevs hur man när lögndetektorn var ny testade just växter med den. Bland annat testade man växter som varit i ett hem där ett mord hade begåtts, och jag minns inte säkert om det var så att växterna fick träffa mördaren i ett speciellt rum (ungefär som ett slags vittneskonfrontation) men på något sätt utsattes de i alla fall för en liknande situation, och de reagerade med våldsamma utslag på mätaren, i motsats till möte med neutrala personer. Det vetenskapliga i detta kan det ju vara lite si och så med, men intressant var det, och jag har letat boken utan att hitta den. Så småningom började jag nästan tro att alltihop var något jag drömt, för ingen jag nämnt det för har hört talas om det. Och så får jag här ett namn av dig, Monica att söka vidare på - härligt!
Man kan tack och lov välja vad man vill tro på, och jag tycker det är mycket roligare att tro att växterna kan känna av att jag tycker om dem

19/4 -08

7. Av En person som inte är medlem längre.

Underbar läsning ville inte att den skulle ta slut

För att svara på frågor och skriva kommentarer, Logga In eller Bli Medlem Nu.

Annat av Gunsan OrkidéMormor:   Frågor · Dagbok · Bilder · Önskningar · Butik