2/9: Cattleya rex

2/9 -16

Av Dorra.

Väntar 2 plantor från Lassse... denna Cattleya har en intressant historia... här kommer den:

James O'Brien var en av de mest kända experter på orkidéer under 1980-talet och sekreterare i Royal Horticultural Societys Orchid kommitté.
O'Brien var en av pionjärerna i klassificering av de storblommiga Cattleya arter. Under hösten 1890, råkade han se blomningen av en ny Cattleya art från Peru som hade nyligen mottagits från orkidée-samlaren Eric Bungeroth.

Det O'Brien såg i Linden växthus var en fantastisk exemplar med sex blommor 17 cm stora och unika krämfärgade foderblad och kronblad med en läpp av olika nyaser och marmorering.
O'Brien beslutade att beskriva arten själv och skrev en botanisk beskrivning i The Gardeners 'Krönika av den 13 december 1890. Han gav den nya arten ett grand namn Cattleya rex.

Cattleya rex var sent att beskrivas, men den var känd för orkidé världen. Redan 1870 har Jean Linden hade sett Cattleya rex under sina resor genom Sydamerika. Den berömda orkidé samlare Gustav Wallis hade också sett den på 1870-talet.

Flera växtsamlare under åren hade även försökt att extrahera den från sitt gömställe i peruanska Anderna, men växterna överlevde aldrig den hårda resan genom bergen till den peruanska kusten. Sändning i motsatt riktning längst Amazon-bifloder till den östra kusten av Brasilien var lika farligt och misslyckades.
Till slut Eric Bungeroth lyckades transportera en grupp av växter längs Amazonas till hamnen i Manaos, där de slutligen seglade från Brasilien till England.

Men de flesta av dem frös ihjäl eftersom transportlådor förvarades i ouppvärmda tull-lokaler. Bungeroth knäcktes av förlusten av växterna eftersom detta nya Cattleya skulle ha varit hans främsta prestation. Med tungt hjärta, övergav han att samla in och aldrig vågat sig i djungeln igen i jakt på C. rex.
Med undatag för denna sändning, ingen har importerat C. rex under de kommande 50 åren.

Det var inte förrän 1940 som ett rimligt antal C. rex äntligen nått omvärlden. År 1940, Harry Blossfeld, en brasiliansk orkidé odlare, beväpnad med Eric Bungeroth anteckningar, bestämd sig för att lyckas, och dök upp några månader senare med nästan 800 växter. Tack vare guldgruvprojektet i det det område där C. rex växte, och den nya tekniken av flygplanet lyckades han att få C. rex levande till Lima, Peru och São Paulo, Brasilien.

Harry Blossfeld sålde sin C. rex genom annonser i American Orchid Society Bulletin i början av 1940-talet.

Men det var ekologiskt dyr historia. Liksom C. dowiana i Costa Rica, C. rex växer nära toppen av högsta träd på över 20 meter. Harry Blossfeld under sina försök 1940, vägrade att klättra dessa gigantiska träd för att samla in C. rex, så träden måste skäras ned. Det tog för 2 personer en halv dag per träd, och var en ekologisk mardröm. Endast ett fåtal C. rex växer på varje träd, och många C. rex krossades och förstördes när träden slog i marken eller mot intilliggande träd när de föll. Det var ett dyrt projekt för att samla C. rex, inte bara i antalet förlorade C. rex, men också förlust av den gigantiska lövträd.
Tid tyvärr... har bara gjort de ekologiska problemen värre, eftersom dagens kaffe, te, och majs odlare använder moderna svedjebruk teknik för att rensa marken, och den gigantiska träden själva har blivit en gröda.

Peruanska orkidéälskare har under en räddningsaktion tagit hand om ett stort antal C. rex som annars skulle förstöras av bränderna, och gav de en fristad i orkidé plantskolor. Från dessa anläggningar, kommer de C. rex vi odlar idag.

Så småningom hamnade ju avkomman hos Lassse och snart kommer den till mig... 2st t.o.m. fr olika föräldrar...

Nyckelord: Cattleya rex