22/10: Höst i fönstren

22/10 -06

Av Monica.

Orkidéliv. Man vänder och vrider på dom. Kollar undersidorna och drar med handen utefter bladen. Man liksom bönar och ber; eller försöker övertala, "snälla... blomma snart." Saker händer så sakteliga, men helt på växtens egna villkor, om man som jag inte behärskar de lärdas alla knep. Nu har den stora jungfruskon en luden knopp som långsamt söker sig ut ur sitt hölje. Den snabbare Ascocendan har en stängel som växer några millimeter varje dag. I växtlampans sken gnistrar små droppar av glukos. Den får dricka två gånger per dag nu för att knoppen inte ska torka ihop så som den gjort en gång förrut. Beallaran skyndar också på, och jag blir glad då den ser ut att orka blomma ännu en gång trots blomningen i april. Jag gläder mig också åt att ungplantan av Cattleyan från Frankrike äntligen efter så lång tid har etablerat sig hos mig och belönar mig med ett nytt skott, men oroar mig över att Elizabet Fulton inte ser ut att vilja växa ur sina barnaskor. Kanske behöver den bara mer tid än andra. Ur de små krukorna med Phal. equestris och tetraspis sträcker sig något som vid en första titt liknar taniga luftrötter, men som vid närmare betraktande visar sig vara stänglar med små knölar/knoppar ytterst. Bara två blommar hos mig nu. Den gula som är nästan lika lysande och evig som solen, och gårdagens köp, en Ludisa discolor. Den senares ljuvliga blad kommer aldrig att upphöra fascinera. Kanske är den intressantast av de orkidéer jag har. På en botten av mörkt grön sammet har linjer i orange målats dit med en ytterst smal pensel. Sedan har bladen fodrats med siden i en matchande orange färg. Små blommor sitter fästa på en lång stängel. De näpna blommorna kräver koncentration och goda ögon för att närmare kunna betraktas. I mitten en smörgul glänsande klick. En blomma man blir glad av. Jag kommer aldrig att tröttna på min Ludisia!

Nyckelord: kåseri